Träningssäsongen igång!!! :) (Och valpbilder förstås!!)

Vi har haft en toppenpåsk, som mestadels har tillbringats tio mil söderut – där kunde man hitta lite BARMARK!! Så årets två första (korta, men ändå) spår är avklarade! Det såg fint ut, känns inte som att Pirra glömt hur man gör. Och KUL var det!!! Spårkondisen behöver självklart tränas, så nu önskar jag massor av plusgrader och gärna nån regnskur, så marken tinar fram här också.

Väl hemma så var planen på bruks både framtinad och hyfsat torr! Så vi har hunnit köra två RIKTIGA lydnadspass! Samma där, det känns inte som att vi tappat massor i alla fall. Fria följet är snarare något bättre än i fjol (beror väl på att vi nött högersvängar, vändningar på stället och stegförflyttningar hela vintern). Långt ifrån perfekt, men vi filar på förstås! 🙂 Framåtsändandet vill hon gärna gasa lite på (så var det i fjol också, men blev bättre och bättre under säsongen – bara att nöta). Apporterna sitter som de ska, och det är jag GLAD över, efter höstens tandoperation! Det verkar inte sitta i några dåliga minnen av det onda. Krypmusklerna behöver tränas – det går bra i början, men sedan kommer det lite slarv och stopp. Och skallet var katastrofalt – lite övergas som orsakade ljud i pauserna och väldigt rörlig rumpa 😉 Men klart bättre efter lite påminnelser om hur man skulle göra.

Tja, och valpen då 🙂 Hon har njutit för fulla muggar av att vara ute i byn! Massor av utevistelse både med och utan flocken, och barmark var ju ett nytt och underbart fenomen för henne! Hon har botanisat bland löv, kottar, pinnar och lingonris, och skuttat och sprungit som en tok! Och lektlektlekt med både Hemulen och mamma Pirra. Kändes grymt att åka in till stan igen, men hon verkar tack och lov inte särskilt olycklig ändå…

Vattenpölar är kuliga saker 🙂

KUUUL att skutta omkring!

Bus i stugan med bästa schäferkompisen

Ute i stora världen med flocken!

Mera springa-som-en-tok!

Och när vi kom hem så POFF reste sig högerörat! 🙂

 

Årskrönika! (Redan… ;))

Tja, den som väntar på nåt gott… 😉 Här kommer i alla fall till sist en liten årskrönika över tjejernas 2013!

Kila – tack och lov så är hon en pigg och fräsch nioåring, med ett grått ansikte som enda ålderstecken, så hon har hängt med på allt kul – spårat, lydit, letat, badat, skuttat, snöplumsat o.s.v. för sitt (och mitt) höga nöjes skull. Tävlat har hon icket, och det var ju inte planen heller.

Pirra har däremot gjort lite mer på arbetsfronten (som sig bör – hon är ju inte pensionär ännu :))
Dels har hon åter kört bevaknings-DM, och det gick lite sisådär. Två hemvärnsövningar har vi också hunnit med, och 2013 har det varit BRA övningar, med mycket hundjobb!!! 🙂 Höstövningen var superkul! Så nu är vi peppade att fortsätta. Ett skarpt eftersök har vi också hunnit med – tyvärr hittade ingen den försvunna, hon är ännu borta 😦 Däremot fick jag kvitto på att min hund håller bra för att jobba många timmar i rad utan träffar, trots värme och oländig terräng. Det känns bra att veta!

Ett Piteläger och ett Tåmeläger har vi också hunnit med, där vi fick både värdefulla tips, och möjlighet att nöta ett par av våra akilleshälar.
Brukstävlandet hade en mycket trevlig trend! 🙂 Vi inledde med några GK:n på halvdan poäng. Framåtsändandet var absolut ofärdigt – hon bara gasade på (på tävling – inte på träning…)! Krypet var halvdant – eller, tekniskt bra, men hon hade liksom dålig ”krypkondis”… Och metallapporten var äcklig. Men vi tog tag i och tränade tävlingsmässigt framåtsändande (tack ALLA som stått grupp och ropat i otaliga timmar så vi fått nöta-nöta-nöta att samma regler gäller på tävling som på träning…!!! Ni är GULD värda!!!), tränade krypkondis under överinseende av bästa Lotta, och började om från början med att shejpa in metallen. Och se på f…n! I slutet på säsongen började vi plocka lite certpoäng och sånt, och till sist även cert i både sök och spår! I spåret satte vi en riktigt fin poäng också! 🙂 Men tyvärr tog tävlingssäsongen slut efter det, eftersom Pirra bröt av en hörntand rätt av långt nere, och fick operera bort den. Jag vet faktiskt inte exakt när det har hänt, hon har inte sagt något – men plötsligt på tävlingen efter den där riktigt bra tävlingen, var hon disträ och lite slö, och framför allt ville hon inte plocka någon av apporterna, gjorde omtag och tjorvade (vi hade som sagt löst det med metallen, och tungen har ju aldrig varit otäck förr, så det var underligt…). Upptäckte först någon dag senare var felet satt – stackars Pirra, hon måste ha haft jätteont, för pulpan var alldeles synlig… Så det blev vila och mun-rehab tills snön kom och säsongen var slut. Synd synd, för tänk OM vi hade lyckats plocka en till fin-poäng….! (”om inte OM hade varit” som mamma min brukar säga ;))

Nåja, det kommer alldeles snart en ny säsong, och om (OM!!! :)) vi lyckas gå in i den i bästa form så finns ju faktiskt chansen att hinna plocka SM-poäng än…! Dock kommer ju varken träningsuppladdningen eller den fysiska formen att vara allra bäst, eftersom Pirra nu är mammaledig.. men HOPPAS gör vi ändå! 🙂 Nåja, nu halkade vi hips vips in på 2014, åter till ordningen! ;))

I övrigt har väl Pirra haft det allmänt gott, med mycket spår-sök-lydnads-upplet-bevaknings-träning, bus och bad på sommaren, och lite mindre träning och mycket bus och snöpulsning på vintern. Och förstås mycket gos och kärlek, som ju är varje hunds rättighet! 🙂

Nu hoppas vi som sagt på en lysande tävlingssäsong trots minimalt med träning de senaste månaderna (hur nu det ska gå till – jag tror ju egentligen på Stenmarks motto ”ju mer jag tränar desto mer tur har jag”… men under kanske kan ske… ;)). Och förstås, mer än nåt annat, hoppas jag på att båda tjejjorna ska få vara pigga och friska och lyckliga och ha ett helt underbart 2014!!! Tävlingsresultat är kul, men är ruskigt lågprioriterat i jämförelse med sådant!

 

Ava Ebba Sprattels helg

Helg är kul! Då har matte, husse och min kompis Hemulen mer tid för mig än annars! Fast nu har matte helsemester, så nu är hon bara miiiin i två veckor! 🙂

Det här (och en massa annat) har jag gjort i helg:

Ute och lekt på gården – söt och snäll som alltid!

Busig? Nej, men ibland hoppar det liksom in nåt mänskofinger (eller tå eller hälsena för den delen) i min mun… kan väl inte jag rå för?

Kan springa fortfort!

Min idol och bästa lekkompis är lavinhund. Så jag tränar på att klättra i höööga berg, för jag vill ju vara som han!

En och annan matpaus har det blivit…

Haft besök av min och mammas VÄN! ❤ Hon som har kikat till så vi haft det bra varenda dag från jag var yttepytteliten när matte varit på jobbet, hon som gör så min mamma viftar på hela sig när hon kommer hit, hon som leker och gullar med mig och som gett mig mitt livs första födelsedagspresent (på sexveckorsdagen – det är en stor dag serru!). Jag tror förresten hon är lite mattes vän också.

Lekt med min finfina present! 🙂

Busat med min mamma.

Vi busade så vi blev alldeles suddiga!

En kul helg har jag haft! Men nu ska jag sova, för min mommo-matte säger att jag har en till familj som är alldeles min egen, och dem ska jag träffa imorron! Bäst att vara pigg då! Gonatt! /Ava Ebba Sprattel

 

Ava Ebba Sprattel

Valpen har fått sitt officiella namn – hon kommer att heta Istappens Ava! Fast det tar lite tid att vänja om, så här hemma heter hon Ava Ebba Sprattel än så länge ;)) Blivande matte har döpt henne till Ava, nuvarande husse har döpt henne till Ebba Brun och nuvarande matte som bekant till Sprattel. Kärt barn har många namn ❤

Dagens Ava Ebba Sprattlor:

Gnaga på mattan…

Vaa, fick man inte??

Slita i mommos långkalsonger…

Vaa, inte det heller???

Miiiin matte (/miiin valp ;)) ❤

Försöker kolla om hon har ett perfekt saxbett…?

Men det enda jag kommer fram till är att hon har ett sylvasst bett 🙂

 

Buuusigt barn!

Valpen är ingen bebis längre, utan ett busigt barn!
Hon leker med grejor…

Klättrar…

Biter i händer…

Biter i fötter…

Men ibland är hon lugn och söt som en liten ängel också 😉 (I flera sekunder faktiskt! ;))

 

Valpen igen

Jag tror faktiskt vi har världens vackraste valp 🙂 ❤

 

Tre veckor och tre dar

Så gammal är valpisen nu. Hon har så smått börjat smaka på mat, majsvälling och köttfärs. Och hon har börjat busa och vara nyfiken på världen! Dock ganska korta stunder i stöten än så länge, livet består fortfarande av mycket äta och sova för henne.

Här är hon ute på upptäcktsfärd!

 

Hemulen undrar när man ska få börja leka med den där pipleksaken???? 😉

 

På väg till trygga lådan igen.

 

Och där väntar mammahunden! 🙂

 

Mera lillSprattel

LillSprattel börjar bli stor. Hon kan gå flera steg utan att drumla omkull! 🙂 Idag har hon kikat lite på världen utanför valplådan. Spännande tyckte hon!

 

Pirras valp igen

Hmmm, inte är jag så bra på att blogga om Kila och Pirra här inte… Men desto fler bilder på Pirras valp blir det då 🙂 Svårt att låta bli, hon är ju så fin 😉

Smakar på ”mommos” finger 😉

Vi lär valpen att vara i sängen ;))

 

Öppna ögon! :)

Igår när jag kom hem på lunchen så tittade lillSprattel upp på mig med ögonen öppna! 🙂 (Okej, jag vet att hon inte kan se nåt än, men JAG kunde se HENNES ögon i alla fall ;)) Några bilder på världens åttonde underverk: