Joodå, vi lever! =)

Här är det långt mellan inläggen, men den som väntar på nåt gott… Allt är väl med oss. I hundträningsväg har det mest handlat om bevakning i vinter. Som tur är har vi ett till tokigt ekipage här i G-vare, bästa Lotta och Undra, som alltid hänger på oavsett snödjup och antal minusgrader! Så Pirra är numera expert på ljudmarkeringar i djupsnö – får se om hon kan ta figgar som går i sommarterräng längre? Och liiiite funderar jag ifall hon kan ta andra figgar än Lottor??? Nå, det får vi kolla av sen när både mark och figgar börjar tina fram!

Lite lydnad har det blivit också, men inte så mycket. Men nu när temperaturen börjar tillåta lite smidigare klädsel än det vanliga mångubbestuket så ska vi börja finslipa!

Har tagit lite bilder också idag!!! KOLLA, jag har lyckats fånga Storsnöodjuret i Gällivare på bild!! :p

 

Sammanfattning av säsongen – och lite planering ;)

Nu kan man nog börja säga att sommarhalvåret är slut, som ju är högsäsongen för oss bruksnördar. Så en liten sammanfattning är på sin plats!

Kilas tävlingssäsong har varit obefintlig… Tanken var ju att starta henne i elitklass spår för att se och lära (för mig) och se hur mycket poäng hon kunde dra ihop trots sitt pipande Men av flera skäl, framför allt att hennes husse velat ha henne mycket mer än tidigare (vilket i sig är helt OK, hon gillar att vara där också och huvudsaken är att hon är LYCKLIG!), så har hon inte varit tillräckligt tränad för att det skulle kännas rättvist att starta henne. Däremot har hon självklart fått göra roliga saker när hon varit med oss – träna i skog och på plan, mysa i sängen, bada, skutta i skogen o.s.v. Sånt som gör en liten vorsteh lycklig <3  Så en TREVLIG sommarsäsong har hon nog haft ändå

Pirra har däremot gjort desto mer. Faktiskt har inte hon heller fått bli riktigt så genomtränad som jag hade tänkt mig, och i den allra bästa av världar hade vi ju velat hinna bli uppflyttade till elitspåret denna säsong, vilket vi alltså inte fixat att träna tillräckligt för än. Men en hel del har hon åstadkommit i alla fall, eller vad sägs om:

- Startat sin första söktävling med GK, och på tävlingen därpå ett uppflytt till Högre Sök! =)

- Startat högre spår, med ett GK.

- Fixat ett LP1 liksom i förbifarten! ;)  

- Gjort MT och exteriörbeskrivning och klarade BÄGGE! (Hade jag VERKLIGEN inte räknat med, med hennes iofs underbara och praktiska, men klart rasotypiska fluffpäls ) Och fick titeln KORAD! 

- Fixat certprovet, så nu är hon Tjänstehund, och får fara ut i skogen och jobba på skojiga övningar nästa år!!! =)

Så nejdå, jag är INTE missnöjd med henne, snarare riktigt nöjd! =) Söket hade jag inte räknat med att nå så långt i med den lilla träningen, men hon ÄR duktig! Och jag tror vi har haft tur med träningskompisar, så trots LITE träning har det varit bra kvalitet. Certprovet känns som ett riktigt VIKTIGT mål som är uppnått (så vi får komma ut och träna/jobba ”på riktigt”), så det är jag riktigt glad över! Och att vi inte blivit uppflyttade till eliten i spår, det beror enbart på för lite träning, kapaciteten finns där i den lilla hunden. Så jag sörjer inte, utan konstaterar bara att det får ta lite mer tid än jag tänkt mig. Förutom ren träning och diverse meriter så har Pirra också haft det gott med bus, mys och bad, och att hon har det bra är SJÄLVKLART viktigast, alla meriter kommer i sjuttiotolfte hand jämfört med det! =)

Planer för nästa år då? Mja, jag tänker inte spika dem ännu, men jag HOPPAS på en elitstart med Kila, att få fortsätta (och gärna öka dosen!) träna sök med Pirra, en massa bevakningsträning, att genomträna henne för spårtävling (givetvis hör även lydnadsbiten och uppletandet dit) o.s.v. Ja ja, vi får se! Resten av hösten/förvintern vill jag i alla fall använda till att genomarbeta Pirra på spåret så hon blir trygg i alla varianter (hårda spår, diverse korsande skojigheter, återgångar, spår i kraftigt ”vallad” terräng (t.ex. stadsspår) o.s.v., o.s.v. Plus självklart att köra sök- och/eller bevakningsträning ifall det finns fler som är sugna!!! Hör av er! =)

 

Certprov

Plötsligt händer det – bloggen blir uppdaterad! ;D

I helg har Pirra gjort certprovet för bevakningshundar. Det var SÅ kul, och vi tackar arrangörerna SÅ mycket för ett välfixat prov, och för att vi fick vara med såklart! Men hur gick det då????

Mottagning, hantering, ilastning i bil - mja, direkt KUL var det inte tyckte Pirra, men hon såg bara lite eländig ut, inga bekymmer.

Patrullstig – Som vanligt ivrig och långt ute i kopplet, utåtriktad och fin. Det märktes att hon inte gått så många långa stigar, efter ett tag utan träffar började hon fundera ifall man skulle spåra på stigen/vallningen. Men det var bara att ”starta om” henne så var hon utåtriktad igen, klok flicka! Vinden tog hon bra och höll i. Ljudet däremot, det missade hon helt… :/ Vet inte om hon glömde slå på öronen??? På träning har det gått bra – MEN det måste ju medges att träningsmängden är på tok för liten, framför allt på ljudet för det kan man ju inte träna själv… Det är HÄRLIGT att hon är så fokuserad på det hon gör, för vi har ju INTE tränat på att ha ett gäng klafsande efter oss på stigen. Men det påverkade henne inte alls. Matte däremot… att ge tecken till de bakomvarande, och det där med att komma ihåg att ta låg ställning vid stopp… nej, jag behöver trimmas. När stigen var slut och vi inte hade nån ljudmarkering trodde jag att det var kört… Men kontrollanterna konfererade, och sa nåt om eventuella tekniska missar samt att hunden verkligen VILLE ut till den figge hon hade, och beslöt för att ge oss en chans till på morgonen efter bastjänsten. Och jag var SÅ tacksam över den chansen!!! Visste ju inte om vi skulle klara det då heller, men nu fick vi ju tillfälle att vara med ett tag till och prova på fler delar! =)

Mörkerbevakning/fast bevakning (är inte så hemma på termerna… ): Även här är JAG ju totalt ”grön” och absolut inte van att ge tecken… Var väldigt osäker på när och hur man skulle teckna… (t.ex. ska man visa hela tiden hunden har ljud, eller bara när den tar det…????) Men Pirra skötte sig fint! =) Ända från början stod hon och fokuserade åt det håll hon fått order att vakta, och hon var tydlig och med på alla ljud i skogen – man såg också tydligt när ena figgen slutade röra sig och när andra började. Liiiiite frustrerad över att inte få gå ut och TA figgarna dock så nåt pip kom det ibland. När det var tyst i skogen visade hon lite nyfikenhet bakåt, mot de som gick omkring och surrade och pysslade bakom oss, men det var bara att rikta henne och säga ”pass på” så fokuserade hon rätt igen. Det här har vi bara ”tränat” några få ggr, dvs jag har passat på att sätta mig med henne när jag vetat att det ska komma ut nån från skogen, t.ex. när de lagt ett spår eller så, och tvingat dem att leka med henne när hon markerat och de kommit fram Plus att vi testat EN gång en övning speciellt för detta, i mörker. Förstå vilken duktig duktig vovve jag har, hon fattar fort…

Bastjänst – Den här gången var det inga problem att gå iväg med en främmande person, hon gick glatt iväg med svängande svans. Och enligt uppgift har hon (och förresten de andra hundarna också!) skött sig utmärkt, varit helt lugn och avslappnad hela tiden i basen. Det här momentet var KLART värst för matte… lämna ifrån mig hunden en hel natt……!!!!!! :-O

Våran extrachans på patrullstig – Som vanligt lite ivrig och flåsig, men utåtriktad och fin, och tog tydligen ljudet så fort det började. Duktig tjej!!! =)

Spårupptag och spårning – Även här en förvirrad matte – jag SÅG att hon fick vind på spåret, men tänkte INTE på att inta låg ställning och signalera… I alla fall gick vi vidare tills hon fick markvittringen i näsan, hon var tydlig och ville ut, och jag signalerade MEN glömde även här att inta låg ställning… :/ När vi väntade på order att följa spåret var kontrollanten tvungen att påminna mig om låg ställning, och när jag skulle sela på råkade jag kasta upp spårlinan i ett träd så den fastnade där… Så gick det med den låga ställningen, jag hade varit skjuten för länge sen om det varit äkta krig… ;S I övrigt var Pirra duktig på att vänta, men när jag letade linor i träd kom det ett litet ”hiff” från henne… ”Matte SLUTA TJAFSA, vi ska ju SPÅRA” Själva spåret skötte hon utmärkt, jag kände mig mycket trygg bakom henne i spårlinan, och hon plockade alla fyra apporterna. Inga tappt, inget tjafs nånstans. FINA Pirran!

Mattes insats var ju klart medioker, jag behöver definitivt trimmas som hundförare! Men jag förstår VERKLIGEN vilken riktigt bra hund jag har! Med så pass lite träning så gjorde hon en helt fantastisk insats! =) Och jodå, trots mattes knapra insats så blev hon godkänd!!! Så nu är hon Tjänstehund, och till våren får vi vara med på skojiga övningar! =D  I vinter ska vi försöka ragga kompisar och träna MEEEEER och bli superduktiga! =)

 

Lite av varje

Länge sen jag uppdaterade, har inte varit mycket vid datorn. Sen sist har vi hunnit gå på Tåmelägret – superkul såklart, och bra grupp och bra instruktörer (Nils-Rune Larsson och Åsa Blide Larsson), TACK till er!!! Fast veckan började tråkigt, då Pirra förmodligen fick en reaktion på fästingmedlet, och bara la av att jobba. Hon var lite slö i ett par dagar efter det också. Fy och usch, och så orolig man blir   Men hon blev pigg och glad igen och sen var det bara kul! =)

Sen har vi varit på semester, målet var Helsingborg, och vi tog i lugn och ro vägen genom Norge. SÅ vackert var det!!! Och allra vackrast var det i Stryndalen. Upp på ett fjäll var vi också, så Pirra och Mumin fick busa i snön, DET var uppskattat! Mycket sovmorgnar och god mat, och ganska lite motion vart det under semestern… Och i alla fall en del hundträning, Pirra fick prova på att spåra på Skåne-mark, helt annorlunda terräng än här, nyttigt! Vi hann också ner på Schäfer-SM i Sibbarp, där Tom och Mumin tävlade. Det var väl inte deras bästa insats, men spåret i ovan terräng skötte Mumin jättebra i alla fall. Och det var en supertrevlig tävling, välordnad, fina planer och jättefin stämning. Man blev helt klart sugen att delta, kanske jag anmäler min bruna dvärgschäfer nästa år??? Vi lyxade och bodde på hotell i Malmö under SM:et, och trots att Malmö inte kan sägas vara en vacker stad (i alla fall inte i en naturmänskas ögon), så var hotellet (Park Inn) jättetrevligt! Nytt och fräscht, trevlig personal, och framför allt verkligen HUNDVÄNLIGT!!! Vattenskålar utanför ingången, tasshanddukar och en skål hundkex på ett bord i foajén, och personal som gärna flirtade med hundarna. Så välkommen har jag aldrig känt mig med hund på hotell förut! (Brukar oftast kännas som att man får bo där lite på nåder…) Resan hem gick fortare, men vi stannade och tränade hund och umgicks med goa vänner på vägen hem.

Det vart summa summarum TRE VECKOR utan Kila – ni kan tro att det var ett kärt återseende när jag hämtade henne!!! Men det verkar som att hon haft det bra, simmat i princip varje dag och mått gott.

Sen vi kommit hem har Pirra hunnit göra två lägresöktävlingar. Den första i Piteå, där hon gjorde en strålande insats i sökskogen, men däremot var helt off på lydnadsplanen. Skulle gärna vilja veta varför… :/ Och i söndags en i Gällivare, där hon missade en figge i skogen (eller, jag ropade in just när hon hittat figgen, berättade figgen sedan… ://), men gjorde däremot en helt OK lydnad. Inga imponerande poäng, men det räckte i alla fall till uppflytt!!! =D Extra kul var det att alla vi tre som tävlade lägre sök fick uppflytt!!! Superinsatser av Maria/Kalle och Lotta/Undra, de hade klart mer marginal än vi hade !

Nå nu, det var en dryg månad i kort sammanfattning… Jag LOVAR inget, men det skulle KUNNA tänkas dyka upp lite semesterbilder i bloggen så småningom…

 

Bilder på min kära flock

 

Kila <3

Nu har jag min Kila här, OJ vad roligt! Pysslar om henne allt jag orkar, vi har även tränat lite lydnad och skogsprommat. Pirra är också glad att ha henne här – nu…. Men just när hon kom försökte hon stödda sig – i höglöp och lite storhetsvansinne efter att ha haft hela mattes uppmärksamhet hur länge som  helst så fick hon för sig att hon var högst i rang ;) Först morrade hon och reste ragg, efter ett ”lägg av” stod hon och blängde en stund – och sedan insåg hon att hon var dum och pep in under sängen tills hon blitt snäll ;D (Det tog ungefär 45 sekunder )

Kila brydde sig knappt, tog bara en omväg och sa ”jag ska pussas med matte” )

Nåmen, som sagt, efter de där första sekunderna så är de goa goa vänner igen, leker och gosas med varann som vanligt Mina fina tjejer! =)

 

Gräsmattespår

En lugn och skön semesterdag, träffat mor och bror, druckit kaffe med go go vän, shoppat lite och tränat styrke. Lite skogsprommis och cykeltur med Pirra. Och sen fick Pirra ett gräsmattespår på kvällen. Ganska lång liggtid, snirkligt med flera spetsvinklar, tomhylsor och plastkaffeskedar förutom de vanliga träapporterna. Och hon skötte sig strålande! =) Som vanligt söker hon sig hela tiden in till kärnan, letar aktivt efter platsen där det luktar MEST, nöjer sig inte med att hon HAR spåret. Det är en grej jag gillar med hennes spårstil. Gillar MYCKET! Tog alla vinklar utan större bekymmer, och tog alla grejor med glädje. Jippiiii så duktig lillvovve jag har! =)

Hon är i höglöp nu, men hon jobbar precis som vanligt, hon är helt enkelt inte särskilt hormonell, skönt! Jovisst, hon nosar mer än vanligt och lyfter på benet när hon pinkar Men jobb är jobb i alla fall tycker hon!

Just nu längtar jag efter Kila!!! Hon har varit hos sin husse JÄTTELÄNGE känns det som… Och nu blir det bara några dagar hos oss, sen tillbaka till husse i ett par veckor :/  Men visst har hon både varit och kommer att vara långa stunder i sträck med mig också, så det är bara rättvist. Men det hjälps inte, jag saknar ändå mitt gråa långöra… :-]  Ska pyssla om henne tokmycket de dagar hon är här <3

 

Pirra som volleymaskot

I helg har Pirra varit maskot när vi spelat volleyturnering i Rovaniemi. Har passat på att träna en hel del bastjänst utanför stugan när vi vilat fötterna mellan matcherna Det går bra, hon tar det lugnt. Nån liten gnällsession ibland, men det är allt.

Det har inte gått någon nöd på henne, hon har varit med på uppvärmningsjoggar, självklart fått promenader, och fått nåt liiiitet lydnadspass mellan matcherna, samt förstås varit med och slappat i stugan och har tagit allt med ro. Men idag, tredje dagen, märkte man av en viss damp hos henne ändå: uppfordrande skall när man tog ut henne på uppvärmningsjogg och klar frustration när hon  hittade en skog som var bakom ett stängsel – dit skulle vi ju och hitta på skojigheter enligt henne, och så var det STÄNGT!

Nu vill lillkelpien få JOBBA lite! Lite sliten matte efter nio matcher, men nu ska Pirra i alla fall få en riktig skogsprommis blandad med markeringsträning (på mig själv) – energiläget på henne borde passa perfekt för det Och sen tror jag det blir lite uppletande av små saker i smal ruta, för det passar mattes energiläge ;D (=mycket jobb för Pirra, lite jobb för mig )

 

Kilas och Pirras nya blogg

Efter att blogtown varit dött i åtskilliga månader så har Kila och Pirra nu fått en ny blogg!

En sammanfattning av lillkelpiens träning på sista tiden:

Det går bättre och bättre att SITTA, och sitta STILLA och skälla! Framåtsändandet, det går… tja, FRAMÅT men är inte klart. Vi har jobbat lite på ingångarna (inkallning och hopp) också, hoppas det ger resultat. Sen har vi vårt sorgebarn, inkallning med STÄLLANDE… Provar på nytt sätt och tycker vi fått till det, men sen kommer läggandena igen… och så provar vi på nytt sätt igen… o.s.v. Håller tummarna för att vi får reda på mirakelmetoden på Tåmelägret! =)

Spårat har vi gjort på tok för lite, men hon gör det så bra så bra i alla fall! Och uppletandet går bara bättre och bättre, numera är det väldigt lite jonglerande på invägen också och här om dagen fick jag tillfälle att fixa till när hon tänkte byta grej, det tog hon på helt rätt sätt – hämtade in rätt grej och hämtade den hon fått vittring på på nästa skick. Hoppas hon minns det till nästa gång hon vill byta!

Söka vill vi göra, massor, men saknar hittills träningskompisar (eller nej, inte helt tack och lov, men inte nog många och nog ofta enligt oss =)). Har tänkt att vi ska ge oss på en lägretävling hur som helst i höst, om inte annat så lär jag mig nåt.

Och så bevakningen… där har vi tränat PÅ TOK för lite. Några få patrullstigar/ljudväckningar, och hon blir ju bättre för varje gång, men det här behöver vi mängdträna! I better shape up!

Kila är hos husse, så henne har jag inte tränat med på ett tag, men hon var god och glad sist jag såg henne i alla fall! =)